Det absolut bästa sättet att färdas genom forntid och nutid

Kryssa på Nilen

Senast uppdaterad 14 November 2008

Ett blått streck med gröna ränder i en gul oändlighet. Egypten är världens smalaste land. Nilen bänder och vrider sig. Men den har klarat krig, torka, klimatförändringar, uppdämning och befolkningsexplosion. Måhända är Cheops pyramid det enda av världens sju underverk som ännu står kvar. Men vad ska man då säga om Nilen? Är inte den ett underverk?

[Större bildspel]

Den för sitt vatten 6650 kilometer genom torka och hetta. Inte undra på att de dyrkade solguden. Solen är i zenit, det är drygt 40 i skuggan och vi är mitt på floden, i smältdegeln. Allt är gult.

Men Nilen ger liv, mer liv än någonsin. Egypten växer med en miljon invånare var åttonde månad. Medelåldern är 23 år. Alla vill de bo längs Nilens stränder; som ger dem grönska, skugga, gröda, fisk och vatten.

Här i Aswan är den smalare än jag trodde och renare; med ett siktdjup på kanske dryga 1,5 meter. Nilen forsar och porlar muntert och strömt runt klippöar och grönskande tropiska oaser i dess katarakter; strömfåror. Den platta padda till segelbåt som kallas feluck är märkligt snabb med sitt strama segel. Fåglarna drillar; hägrarna står som strama statyer på stenarna och spanar efter fisk. Bytet är rikt. Vi går i land på Elefantin; Nilens näst största ö. Här; mittemot Aswans växande husfasader, är allting ljust grönt och frodigt. Glittrande bevattningskanaler rinner under fikonträd dadelpalmer och citronträd och vattnar små risfält. Här frodas lök, tomater, auberginer, gurka, squash, gröna bönor, vattenmeloner. En kvinna sköljer kläder i en liten damm som bildas i en kanalkorsning. Vattnet är klart. En rosa härfågel lämnar sin gren på det stora mangoträdet; vars blad är starkt aromatiskt mangodoftande. Husen är byggda av lera och vass. Elefantin är hem åt 3000 svarta nubier; de lever i ett slags Edens lustgård som Nilen givit dem. Getterna vandrar fritt på gatan. Barnen leker, frågorna är nyfikna, alla vill prova lite engelska, tempot är lugnt och det finns ännu tid över. Det är som en annan planet jämfört med Kairos brus och kanske arton miljoner invånare. Men samma flod. Och samma spår. På Elefantin förtöjer båtarna ännu nedanför templet, där stenen tycks fått några tecken nyligen uthuggna. Men båten är förtöjd i 4000 år gamla hieroglyfer; huggna i samma rike vars pyramider nu står ett stenkast utanför Kairos förorter, mer än en timmes jetflyg från den rofyllda Elefantin; med fartyg skulle det ta mer än en vecka.

Få fartyg går idag så långt. Men närmare 350 kryssningsfartyg samsas idag om den pastorala rutten Aswan- Luxor, som med lite fusk sträcks ut över tre dagar, för egentligen är det bara 360 kilometer och kan i full fart och en slussning avverkas på 24 timmar.

På andra sidan, med utsikt över Elefantin ligger Old Cataract; det koloniala hotellet från 1902 som sett Agatha Christie, Winston Churchill och Aga Khan bland ett otal prominenta gäster. Christie lär ha skrivit stora delar av Döden på Nilen just här.

Nilen är ett slags flodkryssningens moder. Visst kan man nå tempel med turistbuss; t ex i långa konvojer över öknen från Hurghada; en 24 timmarsdag som kröns med tempelbesök när solen står i zenit. Här åker vi genom gryningens rosa och blåa rökar och dis; förbi fiskare i sina ekor, små muntra ångslupar som tjänar som färjor, herdar som vaktar kor, getter och vattenbufflar vid de palmklädda stränderna. Små gröna vassöar passerar ständigt vår färd. De är flytande hem åt hägrar. Det blir så mycket lättare att förstå det här med Moses i vassen. Fullständigt naturligt faktiskt, efter att tjugofjärde hägerboet flutit förbi. Övre däck är grönt och poolen lockande blå. När solen står i zenit är själva luften torr och het; över 40. Men till skillnad från i turistbussen strosar vi runt i badkläder och låter oss smekas av fartvinden och svalkas i poolen just i fören. När solen bränner för stark är det bara att gå under tak och skölja strupen med en kylande Stellaöl och njuta av landskapets föränderlighet; kameler och jordbruksarbete för hand. Mekanisering kanske vore rationellt, men vad ska folk då arbeta med? Fiskarna drar sina glittrande nät. Fiskgjusarna dyker. Fartyget glider tyst. Inga billjud. Men gott om tempel, pelare, grottor som folk bott eller begravts i. Så när vi templen och lägger till bara några meter från entrén. Historia och natur i perfekt kombination.

Det finns ständigt något att se längs Nilens stränder, alltid i bekväm närhet i en vindlande flod. Ständiga möten, t o m tåget drar förbi på flodbanken.

- Normalt sett flyger turisterna från Kairo ned till Aswan eller Abu Simbel, berättar Bengt Carlberg som är Jambo Tours passionerade Egyptenspecialist. Det tar en timme. Men om vi kan rekommenderar jag gärna resenärerna att ta tåget genom Nildalen. Det är bra standard, men inget lyxtåg; men vad du får är fantastiska vyer över livet i Egypten. Det finns ett fåtal av de lyxigaste kryssningsfartygen som också några gånger per år tar sig hela vägen längs Nilen. Men det tar över en vecka, förbi slussar och dammar och broar.

Ett av dessa fartyg är ”Sudan”, byggt 1885 och det fartyg på vilket Döden på Nilen spelades in. Svart gjutjärn, mörka träpaneler, rottingmöbler och äkta mattor; en kolonial dröm som också går på tredagarskryssningar.

Jambo Tours erbjuder nu också tredagarskryssningar söder om Aswan; på den konstgjorda Nassersjön. Det är relativt nytt och målet Abu Simbeltemplen, som flyttades undan den nya sjön 1964-68 med hjälp av FN och bl a svenska insatser. Höga Dammen stod klar 1970 och har givetvis bidragit till ett modernare, elektrifierat Egypten, med mer land att bygga på intill floden, land som tidigare årligen svämmade över.

Men Nilen svämmar inte längre över norr om Höga Dammen, som istället snart är fylld med slammet och måste rensas. Hela Nildalen måste därför konstgödas. Fisket har minskat i hela östra Medelhavet och förekomsten av malaria och bilharzia har också ökat till följd av dammen.

Nog visste faraonerna vad de gjorde med sina djupa brunnar; de s k Nilometrar som visade hur stor översvämningen skulle bli. Ju mer översvämning desto rikare skörd och därmed mer skatt.

Även om Abu Simbel är mer berömt för att ha fått flytta, finns även i Aswan det vackra Philetemplet som också skulle dränkts, men nu flyttades som ett 37 000 bitars pussel undan Nassersjön till en lite högre ö. Krokodilerna blev förresten också kvar söder om Assuan.

Luxortemplen är de vackraste i Egypten. Kanske är det inte historien i detalj och årtal, så mycket som magin som vilar över dem och i deras pelargångar. Särskilt stark blir den känslan i den blåsvarta nattens ljus- och ljudshow, vars gyllene ljus får templen att lämna marken och närma sig den stjärnbeströdda himlen. Det är först här historien får själ och mystiken träder ned från nymånens skära, genom skuggorna, i den svalkande natten när tanken klarnar.

Det var i Konungarnas Dal man fann Tuttankamons grav 1922, som den enda ännu oplundrade. Det blev den 62:a graven här och om än andra är plundrade har de ännu kvar sina enastående målningar, i orenoverade, lysande färger. Idag finns 63 gravar, på en biljett kan du besöka tre och det ger ändå en god bild av området. Ibland är det klaustrofobiskt trångt och syrefattigt i de trånga gångarna när folk köar ned och upp.  Ramses II:s grav åt sina söner är en av de större. Han hade 80 söner och det finns nu forskare som tror att graven har fler rum och ännu oupptäckta gångar. Två nyfunna gravar grävs just nu ut inne på området. Om de är plundrade eller ej vet man ännu inte. Tuttankamons grav var rik på skatter, men kanske lämnades av tjuvarna, eftersom han var en så obetydlig farao. Vad fanns då inte i de mer betydande?

Förr var pyramider och obelisker i toppen bestrukna med en blandning av guld (80%) och silver som kallades elektrum. Guld var billigt på denna tid. Det fick dem att närmast lysa i natten. Pyramider , gator och tempel var klädda i alabaster. Tänk hur det måste sett ut vid fullmåne.

Kairo är en stad med 14 miljoner invånare. Eller 18. Eller 20. Ingen vet riktigt. Pyramiderna ligger i grannstaden Gizas ytterområden. Som alla omhuldade sevärdheter ”du måste se” känns de ju bekanta när man väl är där. Först liksom mindre. Nästan som en besvikelse. Men det är nog perspektivet. Cheops är 137 meter hög och byggd av 2,3 miljoner stenblock. Tätt intill blir den svårgreppad. Vackrast är pyramiderna på lite håll och faktiskt har man lyckats trolla bort stadens närhet från området. Du kan tro att du är långt ute i öknen. Hästdroskorna och kamelerna för dig bort i tiden. Men tittar du åt andra hållet från utsiktskullen någon kilometer bort ,tränger sig staden på även från andra hållet i form av 6:e oktoberstaden byggd på 80-talet och en golfbana finns också i närheten. Men inte för nära. Ännu.

Varje kvadratcentimeter sand i Kairo är värdefull. De dödas stad är en 12 kilometer lång dal med huslika mausoleum, alla gravar från 1100-talet och framåt. Ingen får bo eller ha adress här. Men ändå bor här 500 000 människor i gravhusen och hus som byggts ovanpå. Det finns el och vatten, men inga officiella adresser och det är knappast ett medelklassområde.

Väl vid pyramiderna ska också solbåten, den som förde farao till sista vilan längs Nilen besökas. Den är 4000 år och får Vasa att framstå som att ställa ut en Volvo Amazon på museum. Många år har man trott att den gåtfulla sfinxen är jämngammal. Men nya rön kan tyda på att den blickat ut över Giza i 11 000 år. Flygspaning har lett till att ännu en sfinx hittats, men den är ännu under sanden.

En del av gåtfullheterna kunde avslöjas 1822 när forskare som åtföljde franske kejsaren Napoleon avslöjade hieroglyfernas hemlighet.
Egyptiska museet ruvar på världens märkligaste och dyrbaraste skatter. Meningen är att de ska få nya lokaler invid pyramiderna. Men det nuvarande egyptiska museet har sin charm; i sin dammighet, med sina åldrade vitrinskåp, sin dunkla belysning och stora marmorhallar. Tuttankamons dödsmask med en del av det 110 kilo guld som fanns i graven, faraos kalsonger och kondomer, sandaler och tron är bland 130 000 föremål. Här finns den staty som sannolikt gav Elisabeth Taylor inspirationen till hur hon skulle gestalta Cleopatra på film. Här finns t o m trästatyer med samma overkligt verkliga ögon. Be en vakt belysa dem med ficklampa. Du kommer att hoppa baklänges. De ser på dig, med sina bergkristallögons alldeles levande blick. Som nu på kvällstid är det en fröjd att kunna gå runt utan köer. Men plötsligt ska de dunkla salarna stängas. Vi måste se mumierna! Men nej, de stänger. En vakt säger med ett leende och ficklampan riktad in mot den släckta salen av mumier att om vi vill kan vi stanna….

Vi avböjer vänligen och flyr fältet. Det egyptiska museet har själ. Alldeles för många…

Fast det där är ju en myt. Gravöppnarna var för otåliga och brunmögelsporer tog deras liv. Faraos hämnd består idag mer av den s k Kairo Quick Step; en 24 timmars dödsdans i din mage.

Alldeles för många drabbas. Var medveten om att det finns lokala krutpiller och att du bör ta din Ducoral innan en Egyptenresa. Även om du tror dig ha plåtmage. Men det är inget mystiskt. När man ser handlarna i Giza gå direkt ut och tömma sina sopor i den kanal som flyter genom staden är sammanhanget klart. Egypten skulle behöva bättre hygienisk standard. Baciller är den verkliga Döden på Nilen.

Ett land med så mycket sinnlighet är dock väl värt sitt besök; inte bara för sin historia eller sin solsäkerhet och värme, utan för sin natur och nutid.

Fakta om flodkryssning

Varje år kommer nya flodkryssare till på Nilen. De bästa klassificeras med sju stjärnor. Men få äldre flodkryssare försvinner. Ett femstjärnigt fartyg, som ms Mövenpick Radamis II, motsvarar ungefär tre eller tre plus. Hytterna är fina och välstädade, med de klassiska tricket att vika djur av i detta fall täcket. Första tagen breder en krokodil ut sig över sängen, med fjärrkontrollen i munnen. Utsikten är strålande. Ingen balkong. Rymligt. Badrum okey, utan lyx. Övre däck är rymligt, med skuggad avdelning med bar och liten, lite för liten, pool i fören. Möblemanget lite slitet. Tyst gång. Maten är mest buffé till middag och a la carte, klart bäst, till lunch. Borde det inte vara tvärtom? Buffén blir rätt enahanda, kryddning försiktig. Det finns egyptiskt vin, tre val av varje och det är inte dyrt, men ingen hög klass heller, mer för att det är roligt att prova. Inhemsk öl är bra. Vänlig personal. En show med magdans ges, men är väl inte mycket att hänga i gran. Vi ser flottare fartyg på vår färd och risigare. När de ligger en hel dag i sex- åttadubbla led i Luxor med motorerna påslagna blir det rökigt, kvalmigt och bullrigt. När de förtöjs vid kaj just i dubbla led så blir det mörkt och utsiktslöst i hytterna. Var alltså noga vid valet av fartyg. Var också noga med vad du äter; magsjuka i Egypten är inte att leka med och mycket vanligt.

Men ändå; kryssning på Nilen, är det absolut bästa sättet att färdas genom forntid och nutid, bli solbränd, utvilad och få fläkt i hettan.

Jan Ohlsson

 del.icio.us  Digg  Facebook  LinkedIn